SMÄRTA!!!
SMÄRTA SMÄRTA!!!
Jag är såååå trött på att ständigt ha ont.
Ont ont ont.
Jag har hostat mycket och kraftigt inatt så såren i halsen har bllivit riktigt ordentligt utsatta.
Och nu känns smärtan ifrån såren lika mycket som när jag var nyopererad.
Så den är RIKTIGT KRAFTIGT smärtsam.
Och det värsta är att, mungélen som jag behöver för att ta bort smärtan i munnen och svalget är nästan slut.
Bara ett par droppar kvar.
Har ringt till läkaren och hoppas få hjälp idag med att få nytt.
Smärtan är outhärdig.
Klarar mig inte utan den.
Har nyss ringt till min läkare och lämnat meddelande och hoppas på att dom hinner ringa mig före 9.30 då jag ska åka till Sös för att träffa kuratorn.
Känner mig riktigt deppad, så det känns så rätt att ha ett sånt möte idag.
Det tar mycket på ens psyke att gå runt och må så här dåligt hela tiden.
Jag hade ju hoppats på att börja få känna mig sakta och lite, bättre och bättre.
Inte sämre och sämre.
Jag lider också väldigt mycket av att inte kunna sova i sin egen säng pga. att jag MÅSTE sittsova, och det fungerar bara i soffan.
Jag längtar så efter att kunna sova i min sköna säng igen.
Och att få ligga brevid min älskling, det är så ensamt och tråkigt i soffan.
"Att kunna sova igenom en hel natt utan att bli väkt av smärta hela tiden".....
Man blir väldigt seg i huvudet av att inte få sova ordentligt.
Önskar att jag kunde få låna en fåtölj som man kan vicka bakåt med fotstöd.
Det skulle vara perfekt.
Svärmors gubben Erik har en sån här, den skulle vara super.
Idag blir en tung dag känner jag.
Ha en bra dag.
Tiden går och dagarna är så lika olika och bradåliga.....
Jag längtar så att få komma igång.
Men jag måste också låta kroppen få sin stund till ro och åtehämtning också.
Måste lyssna på vad kroppen säger till mig.
Kuratorn & läkaren säger detta till mig hela tiden.
Och jag lyssnar och förstår men har inte tålamod, kan jag känna ibland.
Försöker göra lite för att hålla mig igång.
Alltså en utflykt ner till centrum för att handla lite......
Jag är helt slut när jag kommer hem och måste vila en stund.
Får inte över anstränga mig.... Säger alla....
Dagarna dom går och går.....
Vissa dagar har jag mindre smärta och orkar lite mer än andra.
Det knäppa just nu är att, nu när det har gått ca 3 veckor sen jag sluta med strålningen så blir mina smärtor värre än tidigare.
Så jag äter mer Morfin för att stå ut.
Men det är så här säger läkarn.
Jag hade hoppats på att efter dessa veckor så skulle jag må bättre.
Nä nu får det ta en vändning.
Jag vill känna inom mig att jag börjar bli bättre och bättre.
Jag vill kunna börja se slutet där allt detta är över.
Jag vet att det är långt dit (3-4 mån), men jag har en kikare???
Just nu så ser jag inget alls,,,,, åt något håll.....
Ska försöka sova lite nu i soffan.
Imorgon är det en ny dag.
Undrar hur jag få känna mig då?
Kan inte låta bli att fundera?
Go Natt............
Lördag......
Det är ju inte självklart att man ska kunna få slappna av och njuuuta av en lugn helg inte...
Natten till idag var hemsk.
Jag hade så ont samtidigt som jag var sååå trött.
Efter mycket om och men så fick jag i mig 2 st sömntabletter.
Men även fast dom gjorde verkan och jag blev så trött att jag nästan svimma så tog smärtan över.
Hela natten gick jag omkring i lägenheten och försökte få smärtan att gå över.
Vid 5 tiden på morgonen så tror jag att jag slockna av utmattning.
Hela dagen idag har varit som bortblåst då jag bara sitter i soffan och orkar inget alls.
Det värsta var att jag har börjat få ont i min högra lunga.
Hoppas det inte är något allvarligt och att det går över.
För jag vill inte ha mer grejer.
......
Nu är det sent och familjen har lagt sig.
Kan inte sova som vanligt.
Satt nyss med en massa kuddar i soffan, men det funkar inte riktigt.
Vi är ju inte skapta till att sitta upp och sova.
Men så fort jag försöker lägga mig ner så samlas det så mycket i svalget att jag inte kan andas.
Det är hemskt.
Ska prova om en stund igen...
....
Tidigare idag gick jag igenom post som jag ej hade öppnat under veckan.
Fan... (ursäkta att jag svär så mycket) men det är inte bara kroppen som får stryk när man är sjuk.
Ekonomin får också jätte stryk.
Öppnade flera brev med räkningar för sjukhus vistelserna och annat..
Sjukhus, mediciner, sondmat, sjukresor och mera mediciner.
Jag fick ärva lite pengar efter min far som gick bort för ett kort tag sedan.
Pengar som vi hade tänkt att lägga på en skön semester i sommar.
Ungarna drömmer om att få flyga flygplan och vi hade planerat innan "Cancern" att vi skulle satsa på det i sommar.
Typ en sån där Charter resa till Spanien med "All Inclusive" så man bara kunde få slappa och njuta.
Men min Cancer har inte bara tärt på min kropp, ekonomin har gått nästan rakt ner.
Nu får jag vänta tills jag kommer igång och jobbar igen för att få en chans till att spara ihop till en semesterresa.
Min pappas arvspengar har gått åt till mina utgifter för sjukdomen och det jag förlorar på min sjukskrivning och det är inte över än.
Det kommer att ta minst 2-3 månader innan jag kan börja jobba igen.
Och då pratar vi om att börja arbetsträna!
Alltså att man inte kan jobba 100% i början direkt.
Det är stressigt inom mig just nu.
Detta drabbar oss så hårt.
Men jag ska försöka göra så bra jag kan för att komma igång så snart som möjligt.
Just nu så är jag och familjen trötta både mentalt och fysiskt.
Vi skulle behöva en avslappnande paus, detta tar ju så lång lång tid.
Det är så jobbigt.
Usch!
Fredag, dagen efter och snart helg.
Jag somnade snabbt men jag vaknade om och om och om igen.
Och ibland så satt jag vaken en stund och tittade på tv'n.
Det finns inte så mycket annat att göra så här på nätterna.
Men idag så mår jag bättre än igår.
Och nu ska det bli helg.
Jag tänker inte göra något annat än att bara ta det jättelugnt och slappa med familjen.
Jag hoppas helgen går utan några problem.
Jag och familjen behöver det.
Akuten Karolinska Solna..........
Sedan ett par dagar så har jag hafft problem med ett (av alla) sår i strupen som blivit större och är idag ända upp i munnen. Det gör så ont nu så jag kan inte ens svälja små tabletter som jag behöver. Igår på mötet på Karolinska så sa läkaren att det är vanligt att det kommer nya grejer även veckor efter att man avslutat behandling. Men detta var jobbigt för det gjorde så ont i svalget att jag inte kunde sova och gick på morfin dygnet runt. Jag kunde ju inte ens svälja sömntabletterna. Så idag (tosdag 24/3) så efter jag hade tagit min första påse näring vid lunchtid så började jag hosta kraftigt. Hostan blev bara värre och värre. Smärtan från såret i halsen var obeskrivlig och jag fick nästan panik när den inte ville sluta. Man liksom tappar andan samtidigt. Efter en kortstund så började jag hosta upp en massa slem. Och jag menar det,,,,,, en MASSA slem. Minst en liter, det bara fortsatte och fortsatte komma mer och mer. Till slut kom sonden också upp ur munnen. Så där var jag i badrummet med en sond som går från munnen och ut genom näsan. Det var bara att dra ut den. Fa-n tänkte jag, inte nu igen..... Jag blev helt slut och försökte ringa upp min läkare. "Telefonsvarare"... "Lämna meddelande"... Kännde mig desperat. Men frugan fick jag tag i.. Som tur. Sen slocknade jag i soffan av utmattning. Jag tror jag hade sovit i ca 1.5 tim när frugan ringde och undrade om läkaren hade hört av sig ännu??? Jag somnade om efter jag hade meddelat att han inte ringt. Efter en timma så kom min son Martin hem. Han flåsade och hälsade. Det syntes att han hade sprungit hem från skolan och hade bråttom till något. Efter att han hade tagit dricka i köket så kom han ut till mig och frågade efter 20:-? - Vad ska du ha dom till? Undrade jag. - Till Fritisfilmen! jag har jättebråttom, måste gå nu. - Men Martin, filmen är väl på Fredagar? - Ja!?! - Det är Torsdag idag. - VA!!! - Ja det är Torsdag idag. - Nä, det är fredag pappa, sa han. Och tog upp telefonen. Han ringde upp sin mamma på jobbet för att kolla extra. - Hej mamma, visst är det Fredg idag! Och inte Torsdag som pappa säger!!!??? - Bla bla bla (hörde inte vad hon sa på andra sidan luren)...... - MEN VA !!!!!!!!! Martin blev såååå besviken, stackarn. Han var alltså på fel dag. Va besviken han var. Jag tog honom i min famn och vi satt och kramades ett tag i soffan. Men jag kunde inte låta bli att små le åt honom. Stackarn, jag tyckte riktigt synd om honom. Klockan blev 17.00 och äntligen ringer min läkare. Han sa att jag skulle åka på en gång till akuten på Karolinska i Solna för att få hjälp. - oj,,, hjälp! tänkte jag... Vem kan man ringa för att få hjälp med skjuts nu så här fort!!! Jag provade ringa hem till svärmor först för där finns ju Erik som är pensionär och är hemma ofta. - Upptaget! Provar ringa till svärmors mobil. Hon svarade och som tur var så var det hon som hade bilen och satt redan i den och kunde komma med en gång och hämta mig. - 10 minuter sa hon. - Underbart, sa jag. Väl på sjukan så fick jag en sängplats för jag kände mig för dålig för att sitta upp. Klockan var väl 18.00 då. Klockan blev 21.00 när jag äntligen fick träffa en läkare. Det var kris på Akuten hela kvällen så jag hade ändå tur som bara behövde vänta i 3 timmar. Läkaren sa att såret i halsen var strålskada så det kunde han inte göra något åt. Och att varför det hade blivit så mycket slem var något som inte kunde förklaras, för jag hade varken feber, blod proverna var bra, så det fanns inget som såg ut att vara fel. Läkaren sa att det är bara att stå ut. Det kommer att vara så här nu ett tag under läkningstiden. MEN, jag behöver ju en ny sond...... Shit... Det blir min femte sedan starten. Alltså ok att HA en sond i sig, MEN det värsta är när man ska SÄTTA IN den som är det jobbigaste. En slang på 120 cm ska in. Fast det är bara 60 cm som räcker. Resten hänger utanför. In genom näsan, ner i svalget och sen ner i magsäcken. Det är för mig skitjobbigt varje gång. Första så får man smärtstillande insprutat i näsan (skit äckligt) och ganska mycket. Och bara för att man MÅSTE svälja under ingreppet så fick jag också smärtstillande som han sprutade rakt ner i svalget. OCH!!! det gjorde ont så ont. Jag blev tvungen att ställa mig upp och hoppa, smärtan var obeskrivlig. Och så smakade den banan, som om det skulle vara någon jäv-a tröst..... Sen efter några sekunder känner man hur det gör verkan och smärtan är borta. Då var det bara att sätta sig ner i stolen igen och läkaren börja föra in slangen genom näsan.... (blääääää).... Man sitter och hulkar och tappar andan och hulkar igen och det går inte snabbt. Näe, dom måste ju vara försiktiga när dom gör det så att man inte skadar något på vägen eller att slangen kommer ner i lungorna istället. Så det känns som en EVIGHET när dom för in slangen sakta sakta, millimeter för millimeter. Men efter ca 2 min så är allt klart. Och faktiskt, alla äckel känslor är borta efter en kort stund. Jag var helt slut och nu ville jag bara hem... Jag fick en taxiresa eller sjukresa som det heter. Det var skönt att komma hem snabbt och tryckt. Jag hade svårt för att ligga ner i sängen. Var tvungen att sitta upp igen när jag skulle sova. Men att somna sittande i soffan var inga problem. Somna som en stock på en gång.....
Påväg hem efter mötet.....
Vet inte vad jag känner riktigt... Jag mår ju inge bra och det kommer att ta flera månader innan det blir bättre. Att bara åka dit till Karolinska var en riktig pärs, mycket jobbigare än vad jag trodde. Och alla folk som glor på en bara för sonden man har i anskitet. Många människor slutar inte att glo på en när man sitter där på bussen eller tunnelbanan. På bussen var det ett helt dagis som klev på vid "Masten", gissa vem alla ungar satt och pekade på och viskade om. Och när jag satt i tunnelbanan så var det en gammal dam som mer såg besvärad av att jag ens satt i vagnen..... Fan.. Och sen så fick jag höra att jag kunde ha fått sjukresa och sluppit detta. Men, jag fick sjukresa hem i alla fall. Och den här sonden som jag trodde bara jag skulle behöva kanske i ett par veckor........ I ca 2 "fu--ing jä-la" månader till, trodde läkaren. Fan, det jag måste ha hört fel från början. Jag har helatiden varit inställd på att jag skulle behöva sonden bara under en mycket kort tid. Vi får hoppas på att tiden blir kortare än vad jag tror. Det ska bli sååååå sköööönt att bli av med den. Känner mig ofta ledsen och irriterad över grejen som hänger ut från näsan. Frugan var med i dag på mötet. Det var superskönt. Men mötet blev inte som vi kanske trodde. Läkarna som vi träffa är specialister på detta. Men jag trodde det skulle bli provtagningar och typ röntgen för att se att all tumör är borta efter behandlingarna. Men hon tittade, klämde och kände på och i halsen och sa att ALLT var jättebra. Jag frågade lite om detta, alltså berättade om min tveksamhet. Men hon sa till mig att hon kände att allt har gått tillbaka, alltså tumörerna känns inte längre och förutom såren i halsen så är allt ok. Det kommer att dröja up till ca ett halvår för min kropp att återhämta sig sa hon. - Oj! sa jag. - Men det kan gå fortare, sa hon. Och det är det jag verkligen hoppas på. Bara jag kan bli av med sonden och få börja träna lite typ simning som jag gillar, så kommer jag säkert att kunna börja jobbträna snart efter det också. Men läkaren sa tröstande att låta mig få ta den tid min kropp behöver för att återställa sig. Och det kommer att bli efterkontroller i 5 år nu, och den andra är redan i maj månad. Då får vi se om hur det ser ut då. En annan grej.... Träffade min "cancerkompis" som hade fått samma tid som jag. Det var trevligt. Just nu så är vi SÅÅÅÅ lika. Allt ifrån om hur vi mår och ser ut. Enda skillnaden på oss nu var att han bara gått ner 10 kg, mot mig som gått ner 19 kg. Och att han tappade allt hår på huvudet medans jag bara tappade lite bakom i nacken. Han och jag har bestämt att vi ska träffas över en lunch i slutet av sommaren. Det kommer nog bli en lång lunch med allt vi har att prata om då. Fan....... Ska då ta en LYX-lunch på något bra ställe så vi kan skämma bort oss lite. Det tycker jag vi kommer att vara värda efter våran resa genom cancern. Eller hur? Det är vi väl? Nu vill jag bara att tiden ska gå fort.... Efter mötet så kom jag hem och var helt slut och jag hade såååååå ont i halsen. Hade glömt ta med smärtstillande. När jag kom hem så dunkade jag ihop i soffan efter att tagit smärtstillande och sov i flera timmar....
Sitter på tunnelbanan nu.
Sitter på tunnelbanan nu. Är påväg till Karolinska / Solna för första efter kontrollen för att se om hur behandlingarna har gått? Det kan ju finnas rester kvar eller ny tumör eller???? Man är lite skraj för vad dom kommer att säga. Hoppas det blir bra grejer. ;-)
Måndag den 21 mars.
Det har inte hänt så mycket har bara försökt att bli friskare och friskare.
Fick mer sömntabletter av läkaren så jag sover mycket bättre än tidigare genom nätterna.
Men tabletterna gör att man blir ganska så "såsig" i huvudet dagen efter.
Så nu ska jag prova och se om jag kan slippa tabletterna i ett par nätter.
Dom är också beroendeframkallande och det vill jag ju försöka slippa bli.
I fredags fick vi besök av min son Andreas och hans tjej Belinda.
Det skulle bara vara en middag men slutade med en övernattning hos oss.
Det var riktigt riktigt riktigt trevligt att ha Andreas här.
(Förutom att han var lite bakis dagen efter.) :-)
Nångång under natten mot lördag så hade jag dragit ut/ur sonden i sömnen.
För när jag vaknade så var hela ur näsan.
Så det vara bara att åka in och jag fick hjälp med att få en ny på Sös.
Efter så ..... ja jag vet inte riktigt.
Känns som om sonden kanske ligger lite fel eller något.
För varje gång jag äter så mår jag såååååå illa och måste vila en stund för att liksom låta allt skunka in..
Ska träffa Dietisten imorgon, hoppas hon kan hjälpa mig.
Det ha ju inte varit några problem tidigare med detta.
Min dator har varit trasig och min kompis Peter har försökt att laga den åt mig.
Får hem den idag.
Hoppas den funkar nu.
Jag har en massa som måste fixas.
Apropå jobb............
Va ja längtaar till att få börja spela igen för min publik och att få gå till jobbet i skolan och få träffa alla goa elever och arbetskamrater.
Jag hoppas och hoppas att det nu ska gå fort så jag kan börja igen.
Nä....
Nu måste jag vila lite igen...
Skriver igen lite senare.
Sömnlös....... Zzzzzz.......
Klockan är 03.17 natten mot tisdagen den 15 mars.....
Och jag har varit vaken sedan 02.30 ugnefär....
Varje natt, var enda en, ja lovar ALLA nätter så vaknar jag upp minst 1 gång och det tar sedan en timma att somna om.
Ibland så hinner det tillochmed gå 2 gånger jag vaknar.
Jag blir så knäpp i skallen av tröttheten, man liksom inte orkar med.
Nyss märktes det att jag var knäpp för jag drömde om att jag var Homer (Simpson) och frugan var Marge och vi vaar i Bollmoradalens kyrka för att gifta om oss.
Alla andra vaa normala.
Det var bara vi som var Simpsons.
Knäppt va????..... Ja säger ju det!
Det är inte bara själva tröttheten som stör.
Det är ju också det där jäv_la slemmet som proppar igen i svalget och gör att det känns som man drunknar när man vaknar.
Tur att jag ska in idag och träffa dom på sjukhuset.
MÅSTE få lite sömntabletter.
Orkar inte vara så här trött jämnt.
Nu är klockan 03.26 och jag ska försöka somna om igen.
Zzzz
Hemma.....
Nu har jag varit hemma sedan i torsdags. Helt underbart, allt känns och fungerar som det ska, inga konstigheter. Såren på halsen har ömmat väldigt mycket men det är bara att stå ut några dagar till så är det problemet över. Jag har märkt att jag sover super dåligt, ska ta det med min läkare imorgon. Har provat att sova utan sömntabletter i helgen nu, men det funkar bara inte. Måste få hjälp, jag blir knäpp annars. Eller ........ Mer knäpp kanske det heter ;-) ..... Det känns skönt att få börja bygga upp sin vanliga vardag igen även fast allt inte är riktigt över ännu. På tisdag ska jag på kontroll och sen tror jag det är den 23'e som jag ska på uppföljning. Det kommer att hända lite. Men just att behandlingen är slut är helt underbart. Och sonden har funkat utan att bråka alls. Och min vanliga dator hoppas jag bli lagad i dagarna så jag kan börja förbereda inför Dj säsongen 2011.... Det känns faktiskt ganska skönt just nu......
Ääääntligen på väg HEM!!!
Ääääntligen på väg HEM!!!
Idag Torsdag den 10 mars.....
Jag har varit vaken sedan 06.30 idag. Nu orkar jag inte längre. Jag vill hem. Det har jag bestämt!!! Och den där jävla sonden ska bort. Den har bara hållit mig vaken halva natten och jag har inte kunnat använda den som jag ska. Så iddag på frukosten så har jag provat med lite mannagrynsgröt, ägg, blåbärsdricka och näringsdryck. Mina smaklökar är fortfarande helt "väck" och allt smakar illa så gröten och ägget gick bara nästan inte alls att få i sig. Smakade äckligt, men jag ville veta om jag kunde svälja. Och det gick ganska bra. Nu så smakade jag bara lite och kastade mer så att det såg ut som jag ätit ordentligt. Hoppas dom gick på det för hem ska jag idag utan sond. Om jag så ska dra ut den själv. Håll tummarna för mig.
Allt känns bläää.....
Just nu så känns allt riktigt bläääää. Jag vill känna mig ok och få åka hem till mina kära. Men fan, i förmiddags när jag provade att äta så kom allt upp igen. Och nu när jag provar igen 6 tim senare så mår jag illa. Fan det måste gå över nån gång. Släpp mig, låt mig va, jag vill bli fri......... Shit alltså...... Om det inte hade varit för alla goa besök som jag får så hade tiden nog varit mycket värre. Det blir en trevlig stund och annat att tänka på. Igår fick jag besök av Erik (svärmorsgubbe) så då blev det fiskesnack bl.a. Och idag så kom sväfar med Gertrud på besök. Ove (vi kallar svärfar för det) lever ju med sin cancer, så det är alltid skönt att ha någon att få bolla med lite. Vi båda känner igen oss i allt vi pratar om. Det är skönt. På bilden ser ni att det blev 25:- på Trissen som jag fick, så jag ska strax ner och byta till mig till en ny lott. Förresten.... Glömde säga att en annan bra grej har hännt idag också. Gubben som jag delade sal med. Han har dom flyttat till Huddinge nu. Guuuu va skööönt. Han va RIKTIGT otrevlig också. Hoppas jag får någon trevlig nu efter honom eller att jag får åka hem. Ja du....... och nu fortsätter dagen.........
Behandling av strålskada del 2.
Fick ligga först med en massa fuktiga / indränkta kompresser ganska länge som ska liksom lösa upp skorpor. Sen blir man tvättad med något bakteriedödande medans dom skrapar bort upplösta sårskorpor. Sedan så blir man insmord ordentligt med en speciell salva som bla innehåller antibiotika. Efter ca 30 min tar man bort överflöd. Detta bör göras 2 ggr om dagen men har gjorts 4 ggr på en vecka. Men det är bra. Skinnet kommer att bli som babystjärt efter allt är läkt säger sjuksyster. Men jag vet inte om jag vill ha en stjärt i ansiktet ;-) Jag rättade hennes felsägning sen. Nu sitter jag här på avdelningen och klockan är 22.15. Det är helt dött här. Alla verkar sova förutom jag och nattpersonalen. Så det är väl dax för mig också strax. Go Natt
Behandling av strålskada.....
Här är en bild på hur dom behandlar mina strålskador som jag har på halsen. Fick ny sond idag också. Vi får hoppas att den funkar. Är trött på att grejer går åt hel__te hela tiden.
Trisslott, medicin & nyponsoppa???
Jo du. Nu vet jag att det är någon som vill jävlas med mig. Hellt säker på det. Vi blev tvugna att sätta in en ny sond via näsan till magsäcken på mig igår. Efter 4 plågsamma misslyckanden så gick det. Det var riktig tortyr det. Skämtar inte!!! Var ändå lite glad efter för jag skulle ju kunna få börja käka via sonden igen, mycket bättre än att bara få näring via blodet. Allt såg bra ut. Svärmor kom på riktigt trevligt besök. Vi fikade, snackade, skrattade och tjuvtittade på andras Facebooksidor. Senare efter att vilat en stund så satte jag mig i dagrummet för att se nyheter och prata lite med andra som jag delar avdelning med. Vid kl 20.00 är det medicindax igen, alla fick vi våra små medicinburkar. Jag gick in i mitt rum och satte mig för att ta den. Då märkte jag att det var något fel!!!??? Jag fick inte i mig medicinen via sonden!!! Jag prova och prova, men det gick inte. Så jag fick svälja som vanligt, även fast det gör så förbaskat ont. Det här var ju inge bra, fan tänkte jag och ringde efter sköterskan som kom för att hjälpa mig. Vi höll på i nästan en timme innan vi gav upp. Sköterskan, han hämtade tillochmed sin egen Coca Cola för att se om den kunde fungera som propplösare i slangen. (Vi våga ju inte använda riktig propplösning då det står på varningstexten att den inte är bra för invärtes bruk). =-) Efter första "halvlek" tog vi en paus och jag gick ner till kiosken och köpte mer cola och ett par trisslotter. Under andra halvlek gav vi upp efter ca 20 min. Vi tyckte båda att det inte var någo "fairplay" då vi redan haft problem tidigare. Men det är bara att inse. Något eller någon jävlas med mig, och det ordentligt. En sak i alla fall. Jag vann 2 x 25:- på Trisset...... HA!!! Så det blir att inkassera 2 nya (nit)lotter så klart. Nu på morgonen (tisdag) fixade jag en översvämning på avdelningen. Jag tog mig en lååååååååååång och sköööööööön morgondusch. Det visade sig att avloppet inte funka och det upptäckte jag inte förrän efter jag duschat och såg att det var vatten utöver korridoren utanför. Typiskt....... Och nu till nyponsoppan..... Jag fick ett glas nyponsoppa dom tyckte jag skulle prova att dricka som vanligt. För jag kunde ju svälja medicinen utan problem. Och faktiskt...... Det funka..... Fan va glad jag blev att kunna dricka och svälja utan att få ont av det... Hoppas det håller sig så jag kanske kan slippa en ny sond sen. Fast deet blir en ny sond i alla fall. Vi "ska bara" först röntga för att se att det inte är något annat fel på den sonden som sitter i. Men sen blir det en ny så jag ska kunna käka igen... Hoppas bara att det funka på första försöket denna gång. Nä nu ska jag ta mig en promenad ner till kiosken och hämta Metro och Trisslotter. "TimeOut"
Egen lyx.....
Jag unnar mig själv ett forbad. Det är jag värd.
En present...
Idag är det söndag och jag har nästan bara sovit bort hela dagen. Fick besök först av min svåger och hans fru (vi kan kalla dom för Mats och Monica) som hade flera ärenden här på Sös då dom har en kompis som gjort sig riktigt illa i skidbackarna. Lite senare kom familjen.......... Min familj... Härligt att få träffas en stund. Men jag ville åka med hem också. Adam hade med sig en present till mig (se bild) från en klasskamrat och hennes mor (vi kallar dom för Linn P. & Ullis). Vilken fin present som verkligen visar medlidande. En stor kram till dom båda. Hur jag känner mig idag??? Jag är liksom nollställd idag. Känner mer hopplösehet. Läkaren berättade att min tunntarms infektion började säkert redan då jag använde cellgifter. Imorgon ska det tas nya prover mm. så får vi se om hur de blir. Tack för den söta ängeln.
Onsd, Torsd, Fred & Lörd..... :-((
Vilken "krasch".
Så orättvist....
Jag var så glad för att min behandling äntligen var över.
Skulle få vara hemma med min goa familj.
Såg bara ljust ut för mig att få bli bättre och bättre.
Glad i hågen slängde jag mig i en Taxi och for hem.
Allt var så skönt.
Jag var ju inte så jätte pigg men låg i soffan med grabbarna och tittade på tv.
Bara få vara nära och känna lukten av dom.
Senare var det middags dax.
Jag satte igång droppet för att få min mat via sonden.
Det kändes bra i början.
Men efter en stund så började jag må illa så jag tog en liten paus och tänkte fortsätta senare.
Efter ett tag då jag tyckte jag kände mig bättre så fortsatte jag.
Men efter en stund till så gick det inte längre.
Jag stormade ut i badrummet och allt kom upp.
Jag hosta och kräktes kraftigt riktigt länge.
Det kom en massa blod också.
Fan, tänkte jag.
Men det MÅSTE ha varit något tillfälligt.
Så jag la mig i soffan igen för att vila.
Smärtan i halsen och i bröstet ville inte avta och jag var fram och tillbaka på toa hela natten..
Ingen sömn alls där.
På Torsdagsmorgonen hade jag så ont att jag knappt kunde prata alls, så jag åkte in till Sjukhuset för att söka hjälp.
Blev inlagd på gamla avd 21.
Dom tog en massa prover men kunde inte riktigt se något.
Det enda dom såg va det blod jag hosta upp som inte var bra.
Jag klagade på att jag hade det superont där sonden satt både i halsen och i magen.
Men dom ville inte röra den ännu för att se om problemet kan vara någon annan stans.
Jag mådde så dåligt att dom gav mig en massa smärtstillande som gjorde att jag sov bort hela dagen.
Under natten till fredag så fick jag en så kraftiga problem och smärtor av all hosta och sonden så läkaren tog bort den för mig.
Sen fick jag kraftigt smärtstillande och sömntabletter och en näringsdropp.
Jag sov som en stock under natten.
Läkaren väkte mig på fredagen för att säga att man skulle ta mera prover och göra en sk. Gastroskopi (kamera via mun ner i magsäcken).
Gastroskopin visade sig sen att jag har fått en kraftig infektion i tunntarmen och måste behandlas innan man kan gå vidare.
Så nu blev jag låst här på sjukan igen.
Nu är det Lördag kväll, här sitter jag ensam i ett rum på ett ställe jag inte alls vill vara på.
Snälla låt detta gå snabbt.
Jag vill hem och bli frisk.
ÄNTLIGEN!!!
Idag kl 10.30 gjorde jag min sista strålning. Så nu äntligen är all behandling för Cancern över. Äntligen så får jag åka hem på riktigt..... Om 2 veckor ska jag på efter kontroll för att se att allt är borta. Hittar man rester eller ny tumör som växer så opereras man. Men det är bara att hoppas på det bästa att det inte finns något där. Nu så ska jag ha en SKÖÖÖÖÖN återhämtning på ca 3-4 mån så jag och min kropp blir 100% igen. Nu känns allt bara bra, jag är liksom lycklig inom mig. Bara hoppas att jag inte råkar ut för något bakslag och blir dålig igen... ;-)
Dé é tisdag idag.....
Jag glömde att nämna att jag fick besök igår av 2 st arbetskamrater. Vi kan kalla dom för Karin och Linda. Riktigt roligt att få besök och få höra lite skvaller.. Och idag fick jag besök igen från jobbet av 4 st denna gång. Vi kan kalla dom för Marléne, Annika, Eva & Susanne. Dom kom samtidigt som jag skulle göra min näst sista strålning så dom fick titta in och se om hur det går till. Senare så kom även min vän Nicklas för bi en stund. Riktigt riktigt trevligt. ................ I morse vaknade jag av att jag frös och frossade. Började hosta en massa. Dom var kraftiga så jag även hosta blod i sängen. jag slängde mig på larmknappen men personalen kunde inte göra mer än att ge smärtstillande och hjälpa mig. Det var otroligt jobbigt och smärtan var riktigt riktigt elak. Jag skrek av smärta. Faaan. INGE MER NU...... Vill inte. Iallafall så när drogerna satte igång så lyckades jag somna om ett par timmar. Men när jag skulle göra min första strålning vid 08.00 så var jag så dåsig att jag blev körd med en rullstol till strålet. Sen så sov jag resten av dagen till ca 16.30. Vaknade och kände mig ganska ok då faktiskt. Nu till bilden som jag visar. En av kvällspersonalen kom och fråga om jag ville ha något. En Whisky? Svara jag och skrattade skämtsamt. Efter ett par minuter så kom hon med en Whisky (se bild). Det är nog första och sista gången i mitt liv jag tar en Whisky via en slang i näsan. Komiskt och gott var det. Så nu ska jag försöka få en god natt. "Go Natt"....
