Akuten Karolinska Solna..........
Sedan ett par dagar så har jag hafft problem med ett (av alla) sår i strupen som blivit större och är idag ända upp i munnen. Det gör så ont nu så jag kan inte ens svälja små tabletter som jag behöver. Igår på mötet på Karolinska så sa läkaren att det är vanligt att det kommer nya grejer även veckor efter att man avslutat behandling. Men detta var jobbigt för det gjorde så ont i svalget att jag inte kunde sova och gick på morfin dygnet runt. Jag kunde ju inte ens svälja sömntabletterna. Så idag (tosdag 24/3) så efter jag hade tagit min första påse näring vid lunchtid så började jag hosta kraftigt. Hostan blev bara värre och värre. Smärtan från såret i halsen var obeskrivlig och jag fick nästan panik när den inte ville sluta. Man liksom tappar andan samtidigt. Efter en kortstund så började jag hosta upp en massa slem. Och jag menar det,,,,,, en MASSA slem. Minst en liter, det bara fortsatte och fortsatte komma mer och mer. Till slut kom sonden också upp ur munnen. Så där var jag i badrummet med en sond som går från munnen och ut genom näsan. Det var bara att dra ut den. Fa-n tänkte jag, inte nu igen..... Jag blev helt slut och försökte ringa upp min läkare. "Telefonsvarare"... "Lämna meddelande"... Kännde mig desperat. Men frugan fick jag tag i.. Som tur. Sen slocknade jag i soffan av utmattning. Jag tror jag hade sovit i ca 1.5 tim när frugan ringde och undrade om läkaren hade hört av sig ännu??? Jag somnade om efter jag hade meddelat att han inte ringt. Efter en timma så kom min son Martin hem. Han flåsade och hälsade. Det syntes att han hade sprungit hem från skolan och hade bråttom till något. Efter att han hade tagit dricka i köket så kom han ut till mig och frågade efter 20:-? - Vad ska du ha dom till? Undrade jag. - Till Fritisfilmen! jag har jättebråttom, måste gå nu. - Men Martin, filmen är väl på Fredagar? - Ja!?! - Det är Torsdag idag. - VA!!! - Ja det är Torsdag idag. - Nä, det är fredag pappa, sa han. Och tog upp telefonen. Han ringde upp sin mamma på jobbet för att kolla extra. - Hej mamma, visst är det Fredg idag! Och inte Torsdag som pappa säger!!!??? - Bla bla bla (hörde inte vad hon sa på andra sidan luren)...... - MEN VA !!!!!!!!! Martin blev såååå besviken, stackarn. Han var alltså på fel dag. Va besviken han var. Jag tog honom i min famn och vi satt och kramades ett tag i soffan. Men jag kunde inte låta bli att små le åt honom. Stackarn, jag tyckte riktigt synd om honom. Klockan blev 17.00 och äntligen ringer min läkare. Han sa att jag skulle åka på en gång till akuten på Karolinska i Solna för att få hjälp. - oj,,, hjälp! tänkte jag... Vem kan man ringa för att få hjälp med skjuts nu så här fort!!! Jag provade ringa hem till svärmor först för där finns ju Erik som är pensionär och är hemma ofta. - Upptaget! Provar ringa till svärmors mobil. Hon svarade och som tur var så var det hon som hade bilen och satt redan i den och kunde komma med en gång och hämta mig. - 10 minuter sa hon. - Underbart, sa jag. Väl på sjukan så fick jag en sängplats för jag kände mig för dålig för att sitta upp. Klockan var väl 18.00 då. Klockan blev 21.00 när jag äntligen fick träffa en läkare. Det var kris på Akuten hela kvällen så jag hade ändå tur som bara behövde vänta i 3 timmar. Läkaren sa att såret i halsen var strålskada så det kunde han inte göra något åt. Och att varför det hade blivit så mycket slem var något som inte kunde förklaras, för jag hade varken feber, blod proverna var bra, så det fanns inget som såg ut att vara fel. Läkaren sa att det är bara att stå ut. Det kommer att vara så här nu ett tag under läkningstiden. MEN, jag behöver ju en ny sond...... Shit... Det blir min femte sedan starten. Alltså ok att HA en sond i sig, MEN det värsta är när man ska SÄTTA IN den som är det jobbigaste. En slang på 120 cm ska in. Fast det är bara 60 cm som räcker. Resten hänger utanför. In genom näsan, ner i svalget och sen ner i magsäcken. Det är för mig skitjobbigt varje gång. Första så får man smärtstillande insprutat i näsan (skit äckligt) och ganska mycket. Och bara för att man MÅSTE svälja under ingreppet så fick jag också smärtstillande som han sprutade rakt ner i svalget. OCH!!! det gjorde ont så ont. Jag blev tvungen att ställa mig upp och hoppa, smärtan var obeskrivlig. Och så smakade den banan, som om det skulle vara någon jäv-a tröst..... Sen efter några sekunder känner man hur det gör verkan och smärtan är borta. Då var det bara att sätta sig ner i stolen igen och läkaren börja föra in slangen genom näsan.... (blääääää).... Man sitter och hulkar och tappar andan och hulkar igen och det går inte snabbt. Näe, dom måste ju vara försiktiga när dom gör det så att man inte skadar något på vägen eller att slangen kommer ner i lungorna istället. Så det känns som en EVIGHET när dom för in slangen sakta sakta, millimeter för millimeter. Men efter ca 2 min så är allt klart. Och faktiskt, alla äckel känslor är borta efter en kort stund. Jag var helt slut och nu ville jag bara hem... Jag fick en taxiresa eller sjukresa som det heter. Det var skönt att komma hem snabbt och tryckt. Jag hade svårt för att ligga ner i sängen. Var tvungen att sitta upp igen när jag skulle sova. Men att somna sittande i soffan var inga problem. Somna som en stock på en gång.....
