Mitt liv med Cancer.

Det är ju inte självklart att man ska kunna få slappna av och njuuuta av en lugn helg inte...

Natten till idag var hemsk.
Jag hade så ont samtidigt som jag var sååå trött.
Efter mycket om och men så fick jag i mig 2 st sömntabletter.
Men även fast dom gjorde verkan och jag blev så trött att jag nästan svimma så tog smärtan över.
Hela natten gick jag omkring i lägenheten och försökte få smärtan att gå över.

Vid 5 tiden på morgonen så tror jag att jag slockna av utmattning.

Hela dagen idag har varit som bortblåst då jag bara sitter i soffan och orkar inget alls.

Det värsta var att jag har börjat få ont i min högra lunga.
Hoppas det inte är något allvarligt och att det går över.
För jag vill inte ha mer grejer.


......


Nu är det sent och familjen har lagt sig.
Kan inte sova som vanligt.
Satt nyss med en massa kuddar i soffan, men det funkar inte riktigt.
Vi är ju inte skapta till att sitta upp och sova.
Men så fort jag försöker lägga mig ner så samlas det så mycket i svalget att jag inte kan andas.
Det är hemskt.
Ska prova om en stund igen...


....

Tidigare idag gick jag igenom post som jag ej hade öppnat under veckan.
Fan... (ursäkta att jag svär så mycket) men det är inte bara kroppen som får stryk när man är sjuk.
Ekonomin får också jätte stryk.
Öppnade flera brev med räkningar för sjukhus vistelserna och annat..
Sjukhus, mediciner, sondmat, sjukresor och mera mediciner.
Jag fick ärva lite pengar efter min far som gick bort för ett kort tag sedan.
Pengar som vi hade tänkt att lägga på en skön semester i sommar.
Ungarna drömmer om att få flyga flygplan och vi hade planerat innan "Cancern" att vi skulle satsa på det i sommar.
Typ en sån där Charter resa till Spanien med "All Inclusive" så man bara kunde få slappa och njuta.

Men min Cancer har inte bara tärt på min kropp, ekonomin har gått nästan rakt ner.

Nu får jag vänta tills jag kommer igång och jobbar igen för att få en chans till att spara ihop till en semesterresa.
Min pappas arvspengar har gått åt till mina utgifter för sjukdomen och det jag förlorar på min sjukskrivning och det är inte över än.
Det kommer att ta minst 2-3 månader innan jag kan börja jobba igen.
Och då pratar vi om att börja arbetsträna!
Alltså att man inte kan jobba 100% i början direkt.
Det är stressigt inom mig just nu.

Detta drabbar oss så hårt.

Men jag ska försöka göra så bra jag kan för att komma igång så snart som möjligt.

Just nu så är jag och familjen trötta både mentalt och fysiskt.
Vi skulle behöva en avslappnande paus, detta tar ju så lång lång tid.
Det är så jobbigt.
Usch!