Mitt liv med Cancer.

Vet inte vad jag känner riktigt... Jag mår ju inge bra och det kommer att ta flera månader innan det blir bättre. Att bara åka dit till Karolinska var en riktig pärs, mycket jobbigare än vad jag trodde. Och alla folk som glor på en bara för sonden man har i anskitet. Många människor slutar inte att glo på en när man sitter där på bussen eller tunnelbanan. På bussen var det ett helt dagis som klev på vid "Masten", gissa vem alla ungar satt och pekade på och viskade om. Och när jag satt i tunnelbanan så var det en gammal dam som mer såg besvärad av att jag ens satt i vagnen..... Fan.. Och sen så fick jag höra att jag kunde ha fått sjukresa och sluppit detta. Men, jag fick sjukresa hem i alla fall. Och den här sonden som jag trodde bara jag skulle behöva kanske i ett par veckor........ I ca 2 "fu--ing jä-la" månader till, trodde läkaren. Fan, det jag måste ha hört fel från början. Jag har helatiden varit inställd på att jag skulle behöva sonden bara under en mycket kort tid. Vi får hoppas på att tiden blir kortare än vad jag tror. Det ska bli sååååå sköööönt att bli av med den. Känner mig ofta ledsen och irriterad över grejen som hänger ut från näsan. Frugan var med i dag på mötet. Det var superskönt. Men mötet blev inte som vi kanske trodde. Läkarna som vi träffa är specialister på detta. Men jag trodde det skulle bli provtagningar och typ röntgen för att se att all tumör är borta efter behandlingarna. Men hon tittade, klämde och kände på och i halsen och sa att ALLT var jättebra. Jag frågade lite om detta, alltså berättade om min tveksamhet. Men hon sa till mig att hon kände att allt har gått tillbaka, alltså tumörerna känns inte längre och förutom såren i halsen så är allt ok. Det kommer att dröja up till ca ett halvår för min kropp att återhämta sig sa hon. - Oj! sa jag. - Men det kan gå fortare, sa hon. Och det är det jag verkligen hoppas på. Bara jag kan bli av med sonden och få börja träna lite typ simning som jag gillar, så kommer jag säkert att kunna börja jobbträna snart efter det också. Men läkaren sa tröstande att låta mig få ta den tid min kropp behöver för att återställa sig. Och det kommer att bli efterkontroller i 5 år nu, och den andra är redan i maj månad. Då får vi se om hur det ser ut då. En annan grej.... Träffade min "cancerkompis" som hade fått samma tid som jag. Det var trevligt. Just nu så är vi SÅÅÅÅ lika. Allt ifrån om hur vi mår och ser ut. Enda skillnaden på oss nu var att han bara gått ner 10 kg, mot mig som gått ner 19 kg. Och att han tappade allt hår på huvudet medans jag bara tappade lite bakom i nacken. Han och jag har bestämt att vi ska träffas över en lunch i slutet av sommaren. Det kommer nog bli en lång lunch med allt vi har att prata om då. Fan....... Ska då ta en LYX-lunch på något bra ställe så vi kan skämma bort oss lite. Det tycker jag vi kommer att vara värda efter våran resa genom cancern. Eller hur? Det är vi väl? Nu vill jag bara att tiden ska gå fort.... Efter mötet så kom jag hem och var helt slut och jag hade såååååå ont i halsen. Hade glömt ta med smärtstillande. När jag kom hem så dunkade jag ihop i soffan efter att tagit smärtstillande och sov i flera timmar....