Mitt liv med Cancer.

Vad tiden kan kännas att den står stilla ibland.
Jag längtar så att få komma igång.
Men jag måste också låta kroppen få sin stund till ro och åtehämtning också.
Måste lyssna på vad kroppen säger till mig.
Kuratorn & läkaren säger detta till mig hela tiden.
Och jag lyssnar och förstår men har inte tålamod, kan jag känna ibland.

Försöker göra lite för att hålla mig igång.
Alltså en utflykt ner till centrum för att handla lite......
Jag är helt slut när jag kommer hem och måste vila en stund.
Får inte över anstränga mig.... Säger alla....

Dagarna dom går och går.....
Vissa dagar har jag mindre smärta och orkar lite mer än andra.

Det knäppa just nu är att, nu när det har gått ca 3 veckor sen jag sluta med strålningen så blir mina smärtor värre än tidigare.
Så jag äter mer Morfin för att stå ut.
Men det är så här säger läkarn.

Jag hade hoppats på att efter dessa veckor så skulle jag må bättre.
Nä nu får det ta en vändning.
Jag vill känna inom mig att jag börjar bli bättre och bättre.
Jag vill kunna börja se slutet där allt detta är över.
Jag vet att det är långt dit (3-4 mån), men jag har en kikare???
Just nu så ser jag inget alls,,,,,       åt något håll.....

Ska försöka sova lite nu i soffan.

Imorgon är det en ny dag.
Undrar hur jag få känna mig då?

Kan inte låta bli att fundera?

Go Natt............