Mitt liv med Cancer.

Men dom säger att den är det bästa man kan ha för allt som jag ska genomgå.

Bra tänkte jag.

Men efter några dagar så kände jag något konstigt.

Föreställ er att ni har en hemstickad tröja som sitter tight på kroppen.

Man kan känna en tråd som spänner och man vill dra bort den för att tröjan ska kännas bra igen.

Så började det kännas.

Skillnaden är bara att "tråden" är den blå slangen som går 42,5 cm i min blodåder nästan fram till hjärtat.

Och det började värka i hela vägen.

Det blev röntgen och nya provtagningar.

Det visade sig att jag hade fått blodproppar i blodådern efter slangen.

Men den fanns ett visst flöde och man ville rädda Picclinen med att jag skulle börja injisera mig med Fragmin (blodförtunnande), så att propparna ska lösa upp.

Hade aldrig trott att jag någonsin skulle börja ge mig själv sprutor i min egna kropp.

Men f_n. Det var bara att inse vad som är bättre för mig.

Nu idag så har jag gett mig själv sprutor varje kväll i över 3 veckor.

Och jag kommer "kanske" att behöva fortsätta med detta i ca 6 mån, även fast Picclinen är borta och behandlingen är över.

Det beror på om hur mina blod och trombocyt värden ser ut efter behandlingen.

Nu har jag hafft Picclinen så länge att jag nu också fått utslag runt den.

Ska imorgon får den omlagd och läkarn ska titta på utslagen.

"""Jippiie""" nya läskiga grejer på min kropp.

Varför inte....... F_n...

Man vill inte ta bort Picclinen ännu för man kan inte veta om det kan uppstå komplikationer som gör att man måste avbryta min strålbehandling som började idag.

Och den kan behövas ifall det uppstår komplikationer pga strålbehandlingen...

Det spelar alltså ingen roll vad man gör.

Det blir bara f_n ändå...