Tisdag 22/2
En såååååån trååååååkig dag. Mår dåligt och sover bort hela dagen. Känns som man slänger bort tid av sitt liv till inget. Men man får ju trösta sig med att kroppen behöver detta för att kunna och orka jobba och vara med under dessa sista dagar av behandlingen. Det ska bli sååååå skönt sen. Saknar mina där hemma. Ska försöka ringa hem senare och säga om hur mycket jag älskar dom. Hoppas bara min röst orkar. Den är mycket mycket sämre idag. Orkar inte få fram något ljud alls. Men snart är denna dag över. Imorgon är det en ny dag.
Kommentarer
Trackback