Mitt liv med Cancer.

Kan ni fatta det.....
Nu har det gått 3 veckor med strålning.
Bara 2 kvar : 20 strålningar....
Gud va skönt det ska bli när det äntligen är över.

Denna helg hemma blir lite anorlundda då jag ska få låna hem en droppställning mm.
Det är ju bara sondmatning som gäller nu.
Vad jag saknar att kunna känna smak och dofter och att få njuta av dom.
Den där sonden som går in i näsan sen ner till magsäcken.
Inte så stora problem förutom att det irriterar i näsan HELA TIDEN.

I halsen vid svalgen är det öppna sår och vid tungans vänstra sida är det jätteömt som om man hade bitit sig själv i tungan.
Det gör SUPERont och det kommer att bli värre då det är ju 20 strålningar kvar.
Jag tycker jag haft tillräckligt med ont.

Men nejdå.
Inte ska det vara färdigt för mig inte.
Så lätt ska jag inte komma undan.
Dom hade tagit prover i bla Picclinen, och svaren visar att det är bakterier i den.

Jag hade nyss kommit hem från sjukhuset på permision över helgen då läkaren ringde mig och berättade om provsvaret och sa också att det är mycket farligt om bakterierna skulle komma ut i blodsystemet så det var viktigt att ta mig till ett Apotek för att hämta ut Antibiotika och börja äta direkt.
Klockan var då 18.50, Apoteket stänger 19.00.
Efter info om att jag lova att åka in så fort jag känner mig mer dålig så slängde jag på luren och skyndade mig ner till Centrum och hann in i sista sekunden på Apoteket.

På hemvägen så kom jag på att Antibiotikan är ju bara j-vla skitstora tabletter.
Jag som inte kan använda mitt svalg...
Dammed!!! Tänkte jag och vad gör man.
Jag orkade inte förlja upp nu och jag ville få i mig medicinen så fort som möjlligt för jag vill inte bli mer sjuk.

Stod där framför spegeln i badrummet med denna jättetablett jag måste försöka svälja.
Jag tog lite vatten i ett glas och lade sen tabletten längst bak i svalget.
Och tog satts och gjorde ett snabbt svälj.
!!!???###"""!!! AAAAAJJ!!! Vad det gjorde ont.
Det kändes som om någon körde ner en kniv i strupen på mig och jag började hosta flera gånger.
Känslan jag kände var obeskrivlig och mycket smärtsam.

Denna tid med min Cancer har också fått mig att få känna smärtor och känslor som jag aldrig tidigare hafft i mitt liv.
Saker som man faktisk blir riktigt rädd för, för det är ju jag själv som råkar ut för dom.

Nu sitter jag här i min goa soffa hemma, hela familjen har gått och laggt sig och det är dax för mig också.
Ska bara ta mer morfin mot smärtan i halsen och alvedon mot huvudvärken.

SNÄLLA SNÄLLA snälla låt mig få en lugn och skön helg utan konstigheter.
Jag vill vara hemma inte ensam på sjukan.

Go helg alla