Lördag den 26 februari....
Nu är det morgon och även fast natten varit ganska så jobbig så vill jag tro att jag kommer att orka vara med en stund under dagen. Jag vill, jag vill, jag måste. Please låt mig få må bra en liten stund idag. Jag vill iväg och vara med på släkt träffen åtminstonne en liten stund. Hoppas hoppas hoppas. Sitter i dagrummet och tar frukost i droppen. (Rimmar nästan på sn....n Haha.. ;-) ) Näe skämt åsido.... Sitter och blickar ut och funderar på olikheter hos folk. Jag menar.... Det är så olika personlikeheter på folket här som jag träffat sedan jag började behandlingen i December. Min första rumskompis är en kille som har fått samma cancer som mig samtidigt. Vi kan kalla honom för Ulf. Jag tror han är lika gammal som mig, vi har ju lika många barn. Samma musiksmak också (House, Electro), det var kul. Ulf och jag började samtidigt och genomgår samma behandlig. Jag vill tycka att vi har haft tur för så mycket som vi har kunnat prata, jämföra och stötta varandra under resans gång har varit "super". Lite roligt har också varit att se dom olikheter vi har reagerat på behandlingen. Näe,,,,, Ulf och jag har haft det bra. Jag önskar att ALLA har en "cancerkompis" under behandlingstiden, för det betyder jättemycket. Den andra rumskompis jag hade. Ibland kan man träffa folk som liksom mår så dåligt att dom bara vill vara ifred. Han var en sådan. Jag nådde aldrig fram. Den tredje rumkompisen. Jag har hört talas om att det finns folk som kan bli riktigt elaka då dom är sjuka. Den här var en sådan. Jag orkar inte berätta allt men han var så elak så när hans dotter och fru var och hälsade på (inte samtidigt) så satt dom och grät helt öppet och bad honom att sluta vara så elak. Det var pinsamt varje gång så jag gick ju ut ur rummet. Tyckte det kunde väl dom gjort istället. Den fjärde. Jag tror han har gett upp. Han gör absolut inget alls för att bli bättre. Så deppad, jag vet att kuratorn och psykolog varit på honom flera gånger under veckan men ej lyckats nå fram. Han vägrar och krånglar när dom ger honom medicin. Och när han tar själv så spolar han ner det i toan. Han äter helst inte heller för han stänger av droppet hela tiden. En kväll så blev han så tröt på tjatet från personalen att han slet ur slangen till droppet och la sig för att somna om. Allt rann ut över golvet. Han är storrökare också. Springer utochin hela tiden. Han har varken duschat eller borstat tänderna på hela tiden sen jag kom. Det börjar faktiskt att lukta lite illa i rummet nu. Så olika man kan vara.... Det är väl tur att vi alla inte är lika. Nä nu är det dax att göra sig iordning för att komma iväg och få träffa släkten. Ha en bra dag.
