Tisdag den 19/4.....
Igår måndag fick jag besök av ett par arbetskamrater.
Vi kan kalla dom för Linda och Marléne.
På jobbet så hade det varit en insamling och dom hade fått ihop till presentkort på bio och ett ordentligt presentkort till Yasuragi.
På kortet stod namnen på alla som var med och dom ville ge mig en spa behandling att använda nu efter behandlingen jag fått för min cancer.
Perfekt.
Det kommer att räcka till en heldag med god mat, massage, ansiktsbehandling och "Fish"behandling.
Jag kommer säkert känna mig som värsta "modellen" efteråt.... ;-)
TACK ALLA GOA ARBETSKAMRATER och chefer som var med på denna present.
En stor kram...
Nu längtar jag mer tillbaka till er på jobbet...
Detta värmde riktigt gott i hjärtat...
Nu tillbaka till verkligheten.....
Idag tisdag var jag först på morgonen och lämnade blodprover på Tyresö Hälsan.
På torsdag ska jag träffa läkarna på Sös, "Infektion", så vi får se då om vad proverna visar.
Efter det mötet ska jag träffa dietisten som håller koll på mig så jag mår bra.
Tyvärr så har jag gått ner lite för mycket i vikt.
Var nyss och vägde mig 77 kg och jag får egentligen inte väga mindre än 84 kg, men jag vill ligga på 80 kg.
Det är en vikt jag är nöjd med.
Så den tänker jag kämpa för att behålla.
Kl. 12.30 hade jag möte med "kuratorn".
Mötet blev riktigt tungt för jag nu visade om hur jag egentligen mår på riktigt.
Dom sista veckorna har varit riktigt tunga, lunginflammationen och munsåren blev ett riktigt bakslag och jag är riktigt riktigt "deppad" nu.
Jag liksom ser inget slut på mitt lidande, det blir bara mer och mer bakslag.
Känner just nu att jag inte orkar mer och jag bryr mig inte.
Fan,,,,,, allt är ju bara "skit" ändå.......
Det är första gången jag är deprimerad i mitt liv, och läskigt är det.
Jag har liksom ingen livsgnista kvar just nu.
Kuratorn ringde efter Psykologen som kom in och pratade med mig en stund.
Hon bedömde att jag behöver antidepressivt medel som hjälp och att jag ska börja med det på en gång.
Jaha nu har man blivit "psykfall" också.....
Fan "det" ger sig inte förrän jag "kraschat" ordentligt.
Värsta smällen alltså....
Sitter i soffan och mår riktigt "skit".....
Jag kan bara hoppas på att medlet hjälper mig och att jag kommer upp på fötter igen.
Me det är inget jag vågar hoppas på.
Så hoppas det bara blir......
....... ..... ......
