Söndag 17/4.....
Nu har det blivit söndag och ungarna har börjat på sitt Påsklov.
Det är såååå fint väder ute och meteorologen har lovat fint väder under hela Påsklovet.
Hääärligt.
Idag så ska Adam ha sitt "Bowlingkalas", han har sett fram mot denna dag länge nu.
Det ska bli kul......
Saknar jobbet just nu, vi brukar ta med oss elever på Påsklovet och åka iväg för att sova över på en Camping.
Superkul grej.
Men nu ska jag vara hemma med grabbarna och "Chilla"....
Jag låg ju med lunginflammation från i fredags.....
På söndagen så började jag få munsår, inget konstigt, brukar få det, MEN!!!
Under tisdagen så blev såren MYCKET värre.....
Hela munnen och läpparna svullnade upp och värkte väldigt, det blev blåsor och sprickor som sprack och det rann blood och varliknande sår uppstog.
Jag såg ut som en "Rabiessmittad" runt munnen.
Riktigt obehagligt.
Ringde läkaren som bad mig komma in för odlingsprov.
Det var två läkare som tittade på mig och dom var ganska säkra på att det är en kraftig herpes utslag.
Fick recept på en stark medicin som jag skulle börja med omedelbart och ta 5 ggr om dagen.
Jag vet inte om medicinen hjälper så mycket för det fortsätter att spricka och göra ont.
Jag tycker det inte har gått ner alls.
Kommer att ringa läkaren imorgon (måndag) om det inte känns bättre.
Fan, ytterligare en grej att lägga till på min lista av grejer jag råkat ut för under min "Cancertid".
Meritlistan blir bara längre och längre.
Vad bli nästa för grej jag kommer att råka ut för?
Finns det något mer???
Jag vet inte om jag sagt tillräckligt???!!!
Men jag säger det igen och skulle kunna upprepa mig om och om igen.....
Det handlar om ALL personal som varit omkring mig under resans gång.
Tiden på sjukhuset och alla behandlingar och möten har gjort att jag fått en ganska ny syn på livet.
Vad viktiga alla är för att allt ska kunna fungera, hur beroende vi är av att alla fungerar för att alla ska klara av sina grejer.
Det är ett fantastiskt jobb alla gör.
Man ser så tydligt om hur varje "pusselbit" är så viktigt, för annars så blir inte "pusslet" helt.
Alla har betytt så mycket för mig och min resa.
Jag är så oerhört tacksam.
För även fast jag har haft en tung resa med en massa komplikationer, mått dåligt och råkat ut för en massa missöden och "skit" så har jag ändå känt mig trygg med alla dessa fantastiska människor omkring mig.
Tack ALLA.....
Utan er???
Ni är bäst...
