Fredag den 22/4.....

Idag fredag åter på sjukhuset.......   :-((

 

På tisdagskvällen tog jag den första antidepressiva tabletten jag fått.

På onsdagen mådde jag så dåiigt att jag sov bort hela dagen.

På natten till torsdagen så vaknade jag ett par gånger men mådde mycket mycket dåligt.

Frugan försökte hjälpa till lite med massage mm.

Det var gulligt.

Men jag somnade om till slut av utmattning.

 

Torsdag morgon.

Mår rikitigt riktigt dåligt, magen är helt väck.

Inget känns som normalt i kroppen.

Men jag ska ju in idag till sjukan för att först träffa dietist och sedan träffa läkaren.

Jag fick kämpa på ordentligt för jag hade ingen ork alls i kroppen.

Det var ett hellsike bara att ta sig ner till Taxin.

Så då kan ni säkert förstå om hur det var att ta sig ner till "strålning" där jag skulle träffa dietisten.

 

Hon blev riktigt orolig för mig och det slutade med att jag fick ligga på en brits i väntan på att få träffa läkaren.

 

Kl. blev 13.00 då jag träffade läkaren som sa att han ville lägga in mig för att se vad det är för fel.

Jag mådde så super dåligt att jag inte orkade protestera alls.

Så det blev avd 66 igen fast denna gång fick jag eget rum med egen tv.

 

Hela natten till idag fredag var ett hellsike med massor av toabesök och illamåenden och några provtagningar.

När jag vaknade idag känns allt fortfarande dåligt fast kanske lite bättre vill jag inbilla mig.

Läkaren berättade att man misstänker att jag fått tarmbakterier efter min förra behandling på avd 66.

Proverna skulle sen bekräfta deras misstankar och dom satte igång behandling på en gång för säkerhets skull.

Det har fortfarande inte kommit några provsvar.

 

Frugan kom in en stund på förmiddagen med grejer till mig.

Det blev ett kort och känslosamt möte för hon har en massa att hinna med idag själv.

Vi var båda rädda för att börja gråta men jag vet att vi båda kände samma sorg och ledsamhet.

Allt känns så hopplöst när det är så här.

 

Det är skitjobbigt att inte få känna sig 100% nån gång.

Som jag sagt tidigare så mår jag mest dåligt av att aldrig få bli frisk eller få känna mig pigg och fräsh.

Att kunna få hjälpa till hemma mer, att kunna få börja jobba igen..........

 

Det är mycket nu som trycker ner mig ordentligt.

 

Snälla....... låt det vända någon gång......



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0