Onsdag den 21/12-2011
Natten var lååång och tung.
Jag sov bara i ca 1,5 tim..
Men jag har hållit mig vaken hela dagen och nu efter jag skrivit detta ska jag lägga mig och hoppas på mycket bättre sömn...
Trots min trötthet då har jag hållit igång med att först Julhandla sen arbeta och nu på kvällen så har vi slagit in julklappar
Idag är det en tung dag.....
Ledsam Jul......
Trodde allt skulle bli bättre och bättre nu.
Sömnen har iallafall blivit bättre.
Jag sover mycket bättre nu.
Men inte tillräckligt...
Och jag har börjat att träna på Friskis & Svettis...
Jätteskönt att få komma igång. Och jobba med kroppen för att bygga upp styrkan, orken och livsglädjen igen...
Men nej fan!!!!!
Inte alls...
Nu har jag fått lite grejer som "bonus"...
Bläää!!!!
Fan jag orkar inte längre vara "sjuk" jag vill vara frisk och normal....
- Jag har fått en huvudvärk som är på helatiden och vägrar ge med sig.
- Jag har ont i halsen och svalget.
Det är tjockt och det gör ont som mest när jag sväljer.
Dom va med kamera och grejer i halsen genom näsan och fingrar i munnen. Och man tog prover.
Och ändå kan dom inte se vad felet är och provar därför olika mediciner på mig för att se om det hjälper.
Ska på återbesök i Januari för att se om medicinen hjälpt.
Och för att se om hur dom ska gå vidare för att hitta felet.
Om jag inte blir värre innan.
- Tungan, ja den känns som om den är svedd. Det gör ont hela tiden. Och jag har mindre smakkänsel än tidigare.
- Och sist men inte minst. Så har jag råkat ut för glaskroppsavlossning på mitt vänstra öga. Ska tillbaka till läkaren den 4 Jan för då ska dom kolla att jag inte fått hål på näthinnan. För om jag fått näthinneavlossning så måste jag laseroperera ögat.
Vad blir det för nästa grej???!!!
Jag är trött på allt skit som händer mig.
Verkar vara en ny Julklapp jag får.
Förra Julen så fick jag ju Cancern och Cellgiftbehandlingen började på Julveckan.
Och nu denna Jul så har jag fått dessa som julklapp ...
:-(
God Jul Alla
Söndag den 30 Oktober.....
Det är härligt att fått vara på semester..
Komma hemmifrån några dagar.....
På Cypern med familjen.....
Vi hade det så bra..
Jag känner mig starkare nu.
Känner mig "Fit For Fight"......
Onsdag den 19 Oktober.............
Jag vet inte varför?????
Men jag mår inte så bra......
Det känns som om jag vandrar i skogen och inte hittar ut.........
Kan inte riktigt förklara.......
Det liksom sköljer över en som svallningar in i kroppen...
Man känner sig ledsen....
Behöver mer "livsgnista", mer ork, mer ..........???!!!
Om 48 timmar sitter jag med min familj i ett flygplan och ska strax landa på Cypern (om allt är i tid)....
En vecka med bara mys, bad och relaxing hoppas jag ska få min "glöd" att bli stark igen..
Det kan bara bli bättre hoppas jag....
Jag vill också skänka en tanke till dom "nära", bekanta och andra som är sjuka nu, som kämpar med att överleva sin "cancer"........
"Kämpa på", jag hoppas på er......
Ge inte upp....
Provar igen...... måste funka..........
Vaaaaaaaa jaaaa ääääär tröööööööööööööööött!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Har inte sovit, inte orka gå till läkaren eller göra något vettigt alls.........
Är så trött......
Det är nu dygn fyra.......
Utan en ordentlig sömn........
Har letat efter den där jä_la "Reset" knappen på mig......
Om man hade en sådan så kanske jag kunde "Resetá" sömnen.....
Tröttheten är jobbigast....
Den gör ont, ända in.......
Men varför somnar jag inte???!!!
Ringde aldrig läkaren idag som jag tänkt.......
Utslagen är kvar på kroppen, det ser helt sjukt ut och det kliar som f_n......
Jag ringer imorgonbitti till min husläkare om utslagen är kvar........
Det är jobbigt nu......
Fan skit.....
Sömnlös natt kl 02.30..............
Nu är det den 3'dje natten i rad som jag inte kan sova ordentligt......
Igår (Tisdag) gick jag hem tidigare från jobbet för att jag hade sovit så dåligt att jag kräktes på lunchen & allt omkring "snurrade"......
Det är läskigt att vara övertrött........
Har också fått röda utslag över hela kroppen som kliar.....
Tänker ringa ner till läkarstationen så fort dom öppnar idag.....
Nu sitter jag här i soffan igen efter att bara ha sovit i ca 1,5 timme......
Ögonen "väger bly" och det värker i kroppen av trötthet.
Ändå kan jag inte somna....
Men man ska inte ge upp, har tagit Atarax och jag tänker lägga mig igen och hoppas på att få sova lite mer....
ZZzz...
Måndag den 10 Oktober............
Fredag den 7 Oktober.....
Häromdagen kom det fram en man till mig i Centrum med sorg i sin blick.................
Han satte sig ner mitt emot mig på Caféet jag fikade på.........
- Hej Peter.... Sa han lågdämpat.......
- Hej? Svarade jag osäkert tillbaka.....
- Jag har hört att du mår bättre nu...... Jag har läst din blogg....... Den..... den känns......... Sa han med sorg i ansiktet.
- Okey? Fick jag ur mig lite klumpigt.
- Jag var hos läkaren för ett tag sen och jag har fått en elak jävla cancer............. En jävel som dom inte kan göra något åt!!! Sa han med lite arg röst............. Den är i blodet och heter Lekem..... eh Leukemi är det. Finns i hela jävla blodet och dom säger att det är inget som dom kan få bort........... Jag har fått någon medicin som jag käkar och om det går bra så får jag kanske leva till februari då det blir nya provtagningar och man ska se om det hjälpt något....... Om det inte går bra så läggs jag in och vi få se om hur länge............. Avslutade han med....... Och hans ögon.........
- Skit! Sa jag..... Vilke jävla skit du fått..... Faaan...... Åh va jag hoppas att medicinen är bra..... Och att du kan leva med en längre tid med den..... (fan skit,, tänkte jag).......... Förlåt att jag svor.... Sa jag igen.....
Hela hans ansikte och kroppställning liksom bara skönk ihop i en stor hög på stolen....
Det var så tydligt att se om hur dåligt han mår...
Här sitter jag i centrum en eftermiddag med en som snart kommer att dö,,,,,, mittemot mig.
Det är så jävla läskigt när det är så tydligt så nära..........
I hans ögon fanns ingen livsgnista kvar.
- Hej Pappa. Hörde jag...........
Det var min son som hade kommit till Caféet för att möta mig. Vi skulle gå och handla...........
- Hej. Jag kommer...... Sa jag och tittade på min bordsgranne..........
- Jag måste kila, sa jag till honom.... Men jag hoppas vi snart syns igen och kan prata mer. Ta hand om dig. Vi ses....
- Vi ses. Sa han med en sån där blick som man bara kan se på hos dom som är osäkra på om man verkligen kommer att ses igen............
Det var med tunga steg jag lämnade honom sittande där.... Men vad skulle jag göra? Min son kom ju och avbröt oss. Och visst det känns fint att folk vill komma fram och prata med mig, även om allvarliga och känsliga saker.... Men om vi hade fortsatt prata där så hade nog det blivit riktigt jobbigt i all utstrålning av sorg som spreds från vårt bord.
Så med blandade känslor tyckte jag det var lite skönt att vi blev avbrutna, både för honom och mig.......
Jag hoppas jag snart får träffa honom igen, få höra mer om hur han mår, hur det går????????????
Jag hoppas det blir snart för jag vågar inte vänta för länge...........
För då kanske det är försent.......
26 September.....
Nu börjar det kännas som om jag kommer närmare slutet av min "story".
Den är inte riktigt färdig ännu, men snart.
Jag hoppas och ber att:
- Min smak och lukt sinne kommer tillbaka.
- Att få känna värme och kyla på tungan igen.
- Att saliv produktionen kommer igång.
- Att få blir stark igen fysisk.
- Att cancern håller sig borta och inte kommer tillbaka.
- Att få känna mig frisk och kry.
- Och jag hoppas att alla som genomgår någon form av behandling för cancer, att det går bra för er.
Jag vet inte riktigt var jag är just nu?!
Jag vill komma igång att jobba och spela, få vara hos mina arbetskamrater, elever, publik vänner och släkt.
Jag är................?
Det är som sagt inte riktigt färdigt änn med min "story", men jag hoppas på ett lyckligt slut.....
Söndag 11 September.............
Kom hem i fredax från Falköping........
Har haft det BÄST på Mösseberg, det är något som alla borde få göra.
En riktig rehabresa.....
Kom hem i fredax som sagt..........
Blev sjuk i Lördax,,....!!! Faan.....
Helkonstigt var det.
Först kände jag mig yr, illamående och febrig.
Natten till lördag kunde jag inte sova för jag hade så ont i fötterna, jag blev "rödblemmig" över HELA kroppen och det kliade som f-n....
Jag var helt trasig under hela lördagen och söndagen, har också tappat smaken helt igen, min muntorrhet är värre.
Nästan ingen sömn alls natten till söndag.
Febern är lite bättre efter alla tabletter jag "knaprat"...
Men det kliar och jag är fortfarande "röd" och yr.......
Hoppas på lite sömn inatt, annars blir jag "knäpp".....
Imorgon (måndag) ringer jag min läkare.......
Känns lite nojigt just nu......
En bekant har det jobbigt med sin Cancer som är riktigt "svår", hon ska börja strålas imorgon måndag....
Jag ber och hoppas på att det ska gå bra.....
"Mina tankar kommer att vara med dig under hela resan".
"Va stark"....
Tisdag 6 September........
Ligger här och kan inte sova....................................
Idag har jag saknat min familj så mycket att jag varit beredd att åka hem.
Saknar närvaron av min goa och fina familj...
Det är bara 3 dagar kvar......
Sen är jag hos dom,,, mina goa som betyder mäst i mitt liv...
Jag hoppas ni förstår...... saknar ALLA mina barn såååååå..........
Adam, Martin, Sofie & Andreas...............
JAG ÄLSKAR ER..... Mitt allt.............
Pappa
Måndag den 5/9...... Längtar hem.......
Nu är det bara 4 dagar kvar tills jag får åka hem......
Till min goa och kramiga familj.
Idag saknar jag dom väldigt extra mycket.
Jag har ju nu varit borta i 9 dagar.
Det känns så läääääänge....
Men jag har det bra här i Fallköping på Mössebergs Kurort....
Massor av träning och träning, go mat och mycket trevliga människor....
Jag har det mycket bra......
Jag vet mer än dom andra här om en av oss som är här.
Är lite ledsen inom mig då jag vet vad som kommer att ske och jag har lovat att inte prata med andra om det.
Hon vill att det ska vara hemligt så hon får njuta sin sista tid och stund.
Jag önskar jag kunde trösta eller göra något mer........
Men det går inte......
Hennes liv är ändå snart slut.......
Det gör ont inom mig att bara kunna sitta och titta på.......
Så nu vill jag ännu mer hem till min trygghet.....
Onsdag morgon den 24/8
Har inte kunnat sova på hela natten........
Känner mig som isbjörnen....
Martin ska snart gå till skolan då ska jag försöka sova en timma eller två.....
Vet inte varför jag inte kunnat sova....
Det bara funkar inte....
Inte ens sömntabletterna hjälper.
Och det gör sååååå ont i vänsta vristen på kvällarna..
Jag måste helatiden försöka knäcka vristen så att det ska gå över...
Men inte ens smärtstillande hjälper.
Jag hoppas få mig en liten tupplur nu så jag orkar med dagen..
Det liksom kliar över hela kroppen som skriker efter en liten vila......
Nu äntligen är det dax att skicka Martin till skolan.....
Så jag säger "Go Natt/Morgon".
Hoppas alla får en bra dag....
Tisdag den 23 Augusti....
Nu är jag här igen.........
Känner mig just nu som isbjörnen......
Hoppfull.....
Hoppas att jag klarar nästa hopp..........
Annars........
Så vet man inte........
Det är såååååååå många tankar som går igenom huvudet just nu........
Jag är glad och stabil men ledsen och osäker samtidigt......
Jag ska få komma iväg på "rehab" och jag ska ÄNTLIGEN få börja "arbetsträna"......
Grejer som jag saknat så mycket och som "peppar" mig......
Men samtidigt så dom sista dagarna så har jag liksom blivit alldeles matt i hela kroppen......
Känner mig trött och orkeslös....
Vänner och närstående blir allvarligt sjuka i cancer och en har tillochmed gått bort hastigt efter cancer upptäcktes.
Allt är FÖR nära och jag lider med dom,,,,,,,, för jag har själv nyss varit där.....
Och jag är inte riktigt färdig ännu....
Jag vill att min "saga" eller "story" ska ta slut någon gång......
Jag vill skriva::::::
Och nu så lever jag vidare lyckligt alla mina dagar och många år framåt..........
Men det känns som min "story" inte är klar ännu.......
Det känns som om det är något starkt som kommer att HÄNDA på "nästa sida" eller "nästa kapitel".....
Är det något bra eller..........??????????
Just nu vill jag bara kämpa mig igenom allt detta...
Jag vill vara stark, jag vill kunna stötta och trösta dom som mår dåligt just nu...
Jag hoppas jag kommer ur denna "depp".....
Jag hoppas jag kommer att få känna mig bättre när jag är på "rehab".......
Jag gillar inte min berochdal bana som jag åker i.......
Jag vill glida fram på en fin väg.....
Ush!! Nä,,,,,, nu så ska jag lägga mig och jag hoppas jag mår bättre imorgon.......
Alla varma tankar till mina vänner och nära som har det svårt just nu......
Och en extra till min vän Kenth........
Jag älskar min familj..................
Tisdag den 2 Augusti.......
Det är lördag den 30/7-2011
Att tiden går så långsamt för mig så att det känns som om tiden stod stilla...........
Det händer att paniken kommer då och då....
Jag mår ganska så dåligt inom mig, men kämpar för att komma över det utan "Psykhjälp"..
Testar med att sluta dricka alkohol nu för en period.
För sömntabletterna och alkohol är ingen bra grej att blanda ihop.
Så nu så ska jag se till att bli av med mitt beroende av sömntabletterna.
Allt det här är så jobbigt inom mig.
Jag vill komma igång nu....Nu nu nu...... Inte sen.
Men det går inte.
Var igårkväll istan och hälsade på två vänner som spelade.
Guuuuu va jag saknar min publik nu.
Det ska bli spännande ikväll då jag ska "Gästa" min kompis som fyller år på Energikällan ikväll.
I måndags ringde min läkare och sa att jag kommer att bli remiterad till en sk. Onkologisk Rehabilitering på ett ställe som heter Mössebergs Rehab och ligger i Falköping.
Alla pratar så gott om Mösseberg och jag ser fram mot att få träna upp mig och bli stark igen både på det inre och det yttre.
Rehabiliteringen är på 2 veckor.
Jag hoppas jag snart kommer iväg på den.
Känns som om det kommer att bli en viktigt och stort steg för min återhämtning.
Jag saknar min publik (som Dj) och alla elever och mina arbetskamrater på skolan.
Vill tillbaka till mitt ALLT.........
Nästa vecka, jag har fått en present av svärfar som vi ska använda nu.
Det ska bli trevligt att få komma hemmifrån med familjen och bara umgås bara vi (tillsammans med svärfar och hans fru) i ett par dagar.
Det kommer säkert bli oförglömligt.....
Trosdag den 80 Juli..............
7 Juli.......
Jag var och handlade på Konsum i Tyresö Centrum.
När jag stog i kön för att betala kom en liten flicka på kanske 6 år fram till mig.
- (flickan) Kan inte du äta?
- (jag) Näe, inte ännu. Men snart, svarade jag.
- (flickan) Jag har också haft en sån tråd i min näsa.
Sa hon och gjorde en rörelse över sin egen näsa.
Jag förstod att det var min sond hon pratade om.
- (flickan) Men den tog jag bort förra veckan..... Har du Cancer?
Frågade hon med sin glada, ljusa och nyfikna röst...
- (jag) Inte längre, jag har haft. Svarade jag och jag kände en klump i magen som började röra sig uppåt.
Hon stod där med sina ljusblåa, glada ögon. Klädd i en rosa klänning med en matchande skärmmössa. Ett riktigt sött sommar bild av ett barn som vi alla ser. Som på ett vykort.
- (flickan) Jag har också haft Cancer och nu har mitt hår börja växa ut igen...
Säger hon och lyfter på sin skärmmössa...........
Därunder fanns en liten och ljus hjässa med lite och kort kort blont hår som var max 1 cm långt.
Att få träffa en sådan här härlig unge med sin styrka och nyfikenhet som vågar gå fram och fråga, och att hon kunde se att vi delar på samma sjukdom
Starkt och mycket fint......
Barn är så starka, dom är inte lika sjuka som vi vuxna.
Hennes mamma kom fram till oss.
Hon tog tag om sin dotter och tittade på mig med rörda ögon och sa.
- Förlåt....
- (jag) Näe,,,,, det var fint av henne.
Sa jag och gick min väg snabbt för jag kände hur gråten börja komma upp.
Det var inte för att jag var ledsen.
Det var för att det var så fint.
Men jag ville inte visa det.......
Jag ber för att detta barn kommer att få vara friskt och få ett rikt liv.
För det förtjänar hon med sitt varma hjärta.
Tack för det fina mötet..........
30 Juni...... Känns bättre,,,,,,, men???!!!
Dagarna går upp och ner helatiden....
Dom taletter jag äter har inte börjat visa någon verkan ännnu så jag sitter i min "bergochdalbana" som inte tar slut.
Var hos logopeden igår och det ser bra ut alltihop men det kommer att ta tid...
F_n, orkar inte vänta och vänta...
Jag försöker käka och dricka varje dag samtidigt som jag tar mina promenader mm.
Men det händer inget just nu.
Allt verkar stå stilla.
Det är riktigt deprimerande........
Men idag så ska jag ta med mig grabbarna och åka ut till min vän Nicklas landsställe på Värmdö för att fiska, åka båt och slappa.
Vi ska bara njuuta av sommarvärmen och åker hem igen imorgon.
Jag är säker på att detta kommer att göra mig gott och få mig att känna mig bättre.
Det ska bli skönt också att frugan går på sin semester nästa vecka, så vi får mer tid till varandra, hela familjen...
Nä....
Nu ska vi åka iväg till Värmdö..
Skriver igen om ett paar dagar....
