Mitt liv med Cancer.

Att tiden går så långsamt för mig så att det känns som om tiden stod stilla...........

Det händer att paniken kommer då och då....

Jag mår ganska så dåligt inom mig, men kämpar för att komma över det utan "Psykhjälp"..

Testar med att sluta dricka alkohol nu för en period.

För sömntabletterna och alkohol är ingen bra grej att blanda ihop.

Så nu så ska jag se till att bli av med mitt beroende av sömntabletterna.

 

 

Allt det här är så jobbigt inom mig.

Jag vill komma igång nu....Nu nu nu...... Inte sen.

Men det går inte.

 

Var igårkväll istan och hälsade på två vänner som spelade.

Guuuuu va jag saknar min publik nu.

Det ska bli spännande ikväll då jag ska "Gästa" min kompis som fyller år på Energikällan ikväll.

 

 

I måndags ringde min läkare och sa att jag kommer att bli remiterad till en sk. Onkologisk Rehabilitering på ett ställe som heter Mössebergs Rehab och ligger i Falköping.

Alla pratar så gott om Mösseberg och jag ser fram mot att få träna upp mig och bli stark igen både på det inre och det yttre.

Rehabiliteringen är på 2 veckor.

Jag hoppas jag snart kommer iväg på den.

Känns som om det kommer att bli en viktigt och stort steg för min återhämtning.

 

Jag saknar min publik (som Dj) och alla elever och mina arbetskamrater på skolan.

Vill tillbaka till mitt ALLT.........

 

Nästa vecka, jag har fått en present av svärfar som vi ska använda nu.

Det ska bli trevligt att få komma hemmifrån med familjen och bara umgås bara vi (tillsammans med svärfar och hans fru) i ett par dagar.

Det kommer säkert bli oförglömligt.....

Det är a

Jag var och handlade på Konsum i Tyresö Centrum.
När jag stog i kön för att betala kom en liten flicka på kanske 6 år fram till mig.

- (flickan) Kan inte du äta?
- (jag) Näe, inte ännu. Men snart, svarade jag.
- (flickan) Jag har också haft en sån tråd i min näsa.
Sa hon och gjorde en rörelse över sin egen näsa.
Jag förstod att det var min sond hon pratade om.

- (flickan) Men den tog jag bort förra veckan..... Har du Cancer?
Frågade hon med sin glada, ljusa och nyfikna röst...

- (jag) Inte längre, jag har haft. Svarade jag och jag kände en klump i magen som började röra sig uppåt.

Hon stod där med sina ljusblåa, glada ögon. Klädd i en rosa klänning med en matchande skärmmössa. Ett riktigt sött sommar bild av ett barn som vi alla ser. Som på ett vykort.

- (flickan) Jag har också haft Cancer och nu har mitt hår börja växa ut igen...
Säger hon och lyfter på sin skärmmössa...........
Därunder fanns en liten och ljus hjässa med lite och kort kort blont hår som var max 1 cm långt.

Att få träffa en sådan här härlig unge med sin styrka och nyfikenhet som vågar gå fram och fråga, och att hon kunde se att vi delar på samma sjukdom
Starkt och mycket fint......
Barn är så starka, dom är inte lika sjuka som vi vuxna.

Hennes mamma kom fram till oss.
Hon tog tag om sin dotter och tittade på mig med rörda ögon och sa.
- Förlåt....
- (jag) Näe,,,,, det var fint av henne.
Sa jag och gick min väg snabbt för jag kände hur gråten börja komma upp.
Det var inte för att jag var ledsen.
Det var för att det var så fint.
Men jag ville inte visa det.......

Jag ber för att detta barn kommer att få vara friskt och få ett rikt liv.
För det förtjänar hon med sitt varma hjärta.

Tack för det fina mötet..........